Om man inte sköter sin gamla folkbåt så får man räkna med att ett par förbaskat typiska skador uppkommer. Ingen av dem är lätta att reparera, och rådet är att se till att hålla dem borta.

1 Förstäven

Det finns olika arrangemang i fören på våra båtar, men de flesta har det gemensamt att toppen av förstäven är försedd med någon form av "lock". Ibland består det av en träplatta som limmats eller skruvats ned i stävens ändträ, och på endera viset sitter ihop med avbärarlist och fotbräda. Ibland består det av en noskon av plåt. Gemensamt för dessa är att fogen mellan stäv och lock med tiden går åt fanders. Ändträet i stäven rör sig helt annorlunda än träet (eller metallen) i locket, och tids nog ger förbandet upp och börjar släppa in vatten. Där blir det stående, och torkar i princip aldrig ur. Efter en tid tar rötan fart, och det är långt ifrån säkert att det syns förrän det är för sent. Ofta så ser stäven fin ut på utsidan fast den är helt multnad inuti. Första tecknet brukar vara att de översta bordhalsarna (bordändarna som går in i stävens spunning) tappar fernissan eller mörknar. Mitt tips här är enkelt: ta isär hela alltet någon gång ibland och täta (eller limma) om. Det kanske låter omständigt, men tro mig -det är betydligt värre att byta stävtopp.

2 Ruffhörnen

Jag har nästan inte sett en enda gammal träbåt med hela ruffhörn i fören. Hittills har ingen konstruktör lyckats helt med att lösa detta trista problem. Eller jo... rund, basad s k snusdoseruff har ju inga hörn. Men det är komplicerat och känsligt på andra vis.

Nåväl! Problemet består i att ruffsargarna möter ruffens front och endera av dessa måste skruvas i den andras ändträ. Ändträ är uselt på att hålla skruvar, och med tiden glappar det upp. Om man har stolpar på insidan så tar det längre tid, men det händer tids nog. Det första som syns är att träet på insidan (oftast mahogny) blir mörkt, och att man ser en tydlig fuktskada som löper längs skruvraderna längst ned i ruffronten. Nästa steg (inte alltid i denna ordningen) är att fernissan släpper på fruktens utsida.

Följderna av denna typiska läcka är riktigt trista. Fukten letar sig in i karvel, kortbalkar, däcksbalk nr 1 samt i knäna. Rötan käkar upp dessa delar på nolltid, och har du otur så är svampen framme. Och den är svår att bli av med. En läcka i båtens botten är inte hela världen, men även små läckor uppifrån kan ta död på båten på några få år.

Tipset? Håll stenkoll! Minsta lilla dropp, missfärgning eller fuktdoft måste genast åtgärdas. Ut med gamla skruvar, i med nya. Täta om fogytorna. Ett klockrent tips för att förebygga detta är att aldrig slarva med lack och färg. Lackytan är för båten lika viktig som huden är för oss.

3 Röstjärnen

Midskepps på däcket sitter de rackarns komplicerade genomföringarna genom vilka röstjärnen sticker upp. Problemet med konstruktionen är ganska uppenbar: vid segling drar masten mycket hårt i dem, snett uppåt. Kraften uppåt utgör inga problem, men kraften in mot båtens långskeppslinje är desto värre. Röstjärnet utvidgar med tiden hålet med läckage som följd. Eftersom det ofta står lite vatten midskepps, och eftersom denna delen av skarndäck ofta doppas vid bidevindssegling, så kommer det lätt in ganska mycket vatten i en sådan läcka. Denna fukt tar sig in i underlagsdäcket, under däcksduken, in i plywooden eller vad man nu har för däcksuppbyggnad. Sedan också in till ruffsargen, in i karlveln, i korbalkarna, knäna, spantändarna, bordläggningen och den svårbytta balkvägaren. Skador som uppstår genom läckor vid röstjärnen tar ofta död på båten, eftersom de sprider sig så snabbt och drabbar så många vitala delar av den.

Mitt tips, eller min uppmaning (!) är enkel: täta regelbundet om dessa genomföringar och se till att göra det ordentligt. Breda spår skall det vara, och dessa skall fyllas med fräsch nåtmassa som helst byts vartannat år. Det går snabbt, är skitenkelt och billigt. Försumma inte detta!

Följ med här på Grisslan i vinter och i vår, så skall du få se hur man reparerar dylika skador. Ellinor har råkat ut för nr 1 och nr 3, Pierina och Josefin har drabbats av nr 2.