Ett första riktigt test av nya slipens kapacitet gjordes i lördags. Eller nja… ett fiaskoartat sådant gjordes redan i onsdags, då ett spännband och en fender drogs in i propellern och osannolikt nog lyfte akterdelen av vagnen från rälsen, och ekipaget spårade ur. Men det är sådant som händer! Man måste vara medveten om att även en liten båt har stor lyftkraft, och om vagnen spänns fast i den med spännband så kommer den helt säkert att lyfta vagnen av rälsen om man släpper ut den för långt.

Den nya vagnen ser gigantisk ut i vanliga fall, men med Bertil Höjers tvåmastade monster ”Fröken Delfin” uppepå så ser den snarast ut som en barnleksak. Klicka på bilden och lägg märke till den vita boden bakom ekipaget: det är vår nya blivande sommarrestaurang.

Nu har vi emellertid fått upp den hittills tyngsta båt vi någonsin dragit upp på slip, och hon väger dryga tio ton. Svetsarna höll. Likaså vajern, spelet och spelets gamla träram. Efter att drivremmen mellan elmotor och spel hoppat icke mindre än tvenne gånger så upptäcktes att den större remskivan var helt full med något som närmast påminde om gammal Thiodikt eller liknande. En halvtimme senare så var den skiten avlägsnad och remskivan ren och fin. Remmen spändes, sprayades med remvax och allt gick perfekt.

En härligt djävulsk utväxling ger obändig kraft till axeln som driver vajertrumman. På lika härligt gammeldags vis så är denna kraftfulla mekanik helt oskyddad. Ett byxben i kuggarna, och vips så bjuds det på gratis köttfärs. Med extra tjockt konsistensfett som krydda.

Spelet som drar slipvagnen sattes in för länge sedan i den lilla röda boden du ser på bilden. Och jag kan lova att det inte var nytt ens då det installerades. Det är en ren 1800-talskonstruktion med livsfarliga kugghjul och urgamla drivkejdor och en tämligen sliten manuell broms av friktionstyp som sitter direkt på vajertrummans axel. Att stanna en så här tung båt mitt i uppförsbacken är således ett äventyr man helst inte ger sig in i. Om man ändå måste, så bör man vara beredd att slå in kilar under vagnens alla fyra hjul. Helst bör man också hjälpa bromsen med en träregel som medelst hävstång och friktion kan bromsa utväxlingsaxeln mellan remskiva och vajertrumma. Jag vågar påstå att arrangemanget inte är gjort för gröngölingar. Ett annat sätt att beskriva det är: livsfarligt i ovana händer. Det modernaste i denna spelbod är en elmotor från 80-talet. Dess, mot all förmodan bevarade, föregångare bedömer jag vara från tidigt 1900-tal och är ett tämligen fantastiskt stycke industrihistoria med sin fina (men havererade) i oljebad nedsänkta mjukstart.

Om du aldrig förr sett en mjukstart i oljebad förr så har du det nu. Spaken vrids, och mer ström tillåts till motorn genom motstånden.