...är mycket stort om det är på en i övrigt bra båt. Och Elinore är bra, mycket bra. Trots åldern, hon är byggd 1956, så är hon den finaste folkan jag äger.

Innan de tvenne sista däcksplankorna av furu lades dit. Däcket skall kläs med epoxi och väv efter spackling, så man behöver inte plugga skruvhål osv.

Idag så var underlagsarbetet klart, och vi har lagt på däcksplankan på bägge skarndäcken. En intressant detalj är att delar av babords skada (den absolut värsta) sannolikt orsakades av en mycket liten detalj: ett av röstjärnen var inte bultat ända uppe i översta bordets topp (och igenom balkvägaren) utan en decimeter längre ned. Detta har medgett ganska mycket rörelse i röstjärnet vid hård segling. Därmed så har sagda järn börjat äta sig inåt och successivt förstorat genomföringen. Där, mina vänner, tog sig vattnet in och förfallet började.

Röstjärnen, som var bultade med järnbult och mutter, fick tas väck och återmonteras på lagade spant med nya fräscha rostfria syrafasta bult. För att inte behöva åka till järnhandeln för ofta och rota efter rätta dimensionerna så tillverkar vi bultarna själva. Mycket enkelt genom att kapa rf gängstång till rätt längd och TIG-svetsa en mutter i ena änden. Rekommenderas. Funkar även med vanlig svets, men det blir bäst om man bara smälter fast muttern med TIG'ens ljusbåge utan tillsatsmaterial.

Ett helt knippe kortbalkar är utbytta, knäna likaså. En god bit av balkvägaren också, samt någon meter bord. Allt utom ekknäna är i original i lärk. Vi har enbart satt lärk i bordbiten. Det övriga är i hederlig furu.