Ja det får man. När det är fint väder. Att softa lite i skärgården på en folkbåt.

I en stilla vik vid Harön speglar sig Pierina så oändligt vackert mot den blanka ytan.

Sedan jag tog över varvet i Saxemara så har jag visserligen varit på och nära sjön mest hela tiden. Men sällan för nöjes skull, och i princip aldrig med folkbåt. Men o, vilken trivsel som genast infinner sig, när man efter arbetet får en liten stund över nere vid byssan i Pierina. Genast är man tillbaka i de gamla gängorna.

Årets grillsommar tog slut tidigt, i och med eldningsförbudet som kom före utgången av maj. Men ett spritkök i en gammal folka är inte fy skam det heller. Doften, känslan, lugnet.

Sistlidna helg spenderades mest på varvet, i arbete. Men kvällarna avnjöts i krokarna kring Harön i Ronneby skärgård. Det sägs att Blekinge inte har några naturhamnar, men det är helt fel. Det finns många. Det är bara det att de som skriver hamnguiderna inte har brytt sig om att beskriva detta sköna landskap så särskilt ingående. Jag vet inte riktigt varför. Här är det lika grant som på ostkusten.