Canvasdukade och målade däck är verkligen inget jag gillar. De har kort livslängd, och är per definition beroende av halvrunda lister   över tygändarna. Klassiska fuktfällor. Pajar tids nog ruffsargarna.

Uppe ifrån mastkranen ser vi ned på trenne folkbåtar. Längst inne ligger salig Grisslan med sitt epoxi däck och -tak. I Mitten ligger Josefin som har dukat tak och plywooddäck. Längst ute har vi Evelina som numera har ett avrivet duktak och väntar på ett nytt. Märkligt nog är jag osäker på vad däcket är täckt med. Men jag tror det är plywood.

Men. Men! Nu råkar det vara så att vi har fått lite bråttom att byta tak på trenne folkbåtar, varav två står ute. Så vi tog beslutet att ändå duka en av dem. Åtminstone rufftaket. Till detta rotade jag fram ett gammalt, men väldigt välhållet bomullssegel från 1955.

Vi fäste skitet med rostfria häftklammer på taket med rejält sträck, och avslutade med att tokdränka det hela med kokt linolja. Underlaget är blymönjemålade fururibb. Vad som slog oss -vi som så många gånger gjort moderna epoxi-väv-tak- var hur satans inihelvetes jävla enkelt detta är. Och billigt!

Det märkliga är att jag och Micke som hållit på med detta så länge, faktiskt aldrig har dukat ett däck förr. Det är bara något jag många gånger läst mig till. Och herre jösses… jämför detta dukande med ett epoxitak. Det sistnämnda skall slipas, strykas med epoxi, spacklas med epoxispackel, slipas igen, strykas med epoxi längs hörn och kanter och där häftas fast glasfiberremsor. Sedan skall de slipas jämna innan man stryker hela skitet med flödigt med epoxi och lägger dit/häftar vävlagren och sedan rollar dem med aluminiumroller med ytterligare epoxi. Sedan skall det spacklas, slipas, spacklas igen, slipas igen till perfekt resultat. Avslutningsvis så skall eländet målas med måååånga lager tvåkomponentsfärg. Och glöm inte att man måste se till att skydda resten av båten mot epoxirinningar och att kanter måste skäras perfekt eftersom de inte döljs av halvrunda lister mm.

Ett epoxitak eller -däck är ju naturligtvis det bästa du kan ha. Men vad i helvete! Hur fan motiverar man egentligen denna gigantiska kostnad och tidsåtgång med alla härdtider och slipningar, när man kan lägga ett dukdäck/tak pop två timmar och byta ut det var femtonde år?

Nåväl! Pierina får nu i alla fall ett dukdäck som skall målas med linoljefärg på zink-/titanvitt så snart den kokta linoljan i tyget härdat hyfsat. Om resultatet blir bra, så gör vi samma sak på Evelina. Elinore, däremot, som ju står inomhus, kommer vi att ge ett dyrt och lyxigt plasttak, och därmed slipper vi göra om det i vår livstid.

Men, men. Oj vad lätt detta var! Första försöket och det ser för fan ut som vi aldrig gjort annat. Kort sagt en mycket enkel, tidsbesparande och prisbillig modell för att hålla regnet ute ur ruffen.

1 comment

  • Pär Karlsson

    Angående Evelina så har hon, vad jag kommer ihåg, dukdäck på plywood och du hittar en lagning under styrbords knap 🙂

Comments are closed.